Gotlandskanin - Vårviks Gård

Till innehåll

Gotlandskanin

Gotlandskanin på Vårviks Gård

Under istiden fanns den endast i Sydvästeuropa och Nordvästafrika.Tamkaninernas (lat. Oryctolagus cuniculus var. domestica) ursprung är oklart, men de härstammar från vildkaniner, och det finns historiska beskrivningar av tamkaniner som har funnits i Korsika och Spanien sedan mer än 2000 år tillbaka. Med sjöfart och handel spred sig vildkaninen över världen. I Sverige har den vilda kaninen funnits sedan början på 1900-talet, först i Skåne, Halland, Blekinge och på Gotland. Ett tag var det stora problem med skadegörelse på grödor som kaninen orsakade på grund av att stammen var stor.

I Sverige har de funnits som husdjur sedan 1500-talet, på 1950-talet var kaninerna populära som kött- och pälsdjur detta ledde till att det importerades olika stora kaninraser från Europa.

(Tamkaniner får inte förväxlas med de vilda kanin- och harraserna som t.ex. Fälthare (lat. Lepus europaeus) och Skogshare  (lat. Lepus timidus), dessa naturliga vildlevande europeiska raser planterades ut i Sverige under 1800-talet). Vilda kaniner finns fortfarande i Sverige, men nu för tiden hålls antalet nere på grund av sjukdomen kaninpest.

När det söktes efter en större kaninras glömdes de olika gamla lantraserna bort, de flesta dog ut men de två svenska tama lantraser, Gotlandskanin och Mellerudskanin kunde räddas i sista stund. Gotlandkaninen hittades på Gotland i ett mindre restbestånd.

Föreningen Gotlandskaninen arbetar sedan 1985 med bevarande av gamla lantraser och från år 2011 med det officiella genbankssystemet.

Kaniner inte är gnagare. De har fyra vassa framtänder, två uppe och två nere, dessa växer under hela livet, därför behöver de alltid ogiftiga trä- och kvistbitar i sin hage för att kunna slipa sina tänder. Deras kraftiga långa bakben är till stor hjälp vid snabba förflyttningar vid fara.

Gotlandskanin på Vårviks Gård


Lantraskaninens utseende beskrevs vid århundradets början så här: ”Den förekommer i alla möjliga färger och väger i regel icke mycket (2,5-3,5 kg). Kroppen är intryckt, huvudet hos honan smalare än hos hanen. Öronen är korta, smala och upprättstående. Ögonen är små, pälsen mjuk, korthårig, tät och glänsande”. Rasens naturligt stora färgvariation har lett till att den inte kan godkännas som ren från inkorsningar, eftersom den då inte enligt bestämmelserna har ett enhetligt utseende.

Öronen på Gotlandskaninen är upprättstående, pälsen är kort, och Gotlandskaninen blir könsmogen redan vid 4 månaders ålder. De kan fortplanta sig nästan varje månad året runt deras (kullar) brukar vara på mellan 6-9 ungar. Honan har starka modersinstinkter och kan vara aggressiv om något hotar hennes ungar. På 1960-talet ansågs lantraskaninen vara utdöd.
 
Våra kaniner på Vårvik tycker om att äta gräs och örter under sommaren. Under vintern är deras basfoder hö, det äter de på sin utegård.
 
De är livliga och nyfikna och intresserade av sin omgivning, de älskar att gräva långa tunnlar under jorden.

Vårviks Gård
Gotlandskanin kom till Vårviks Gård på hösten 2005. Kaninerna har genbanksintyg och ingår därför i arbetet med att bevara utrotningshotade lantraser.

Nedanför är informationsskylten som finns på Vårviks Gård
(texten är mer kortfattat)


Skyltdesign: Inforum - Trollhättans Stad

Tillbaka till innehåll