Linderödssvin - Vårviks Gård

Till innehåll

Linderödssvin

Linderödssvin på Vårviks Gård

Ett annat urgammalt domesticerat husdjur är tamsvinet (lat. Sus scroia demestica), som kallas gris eller svin och härstammar från vildsvinet. Tamsvin har använts av människan i ca 9000 år och i Sverige har ben hittats från grisar som härstammar från tidig stenålder. På bronsåldern var svinskötseln vanlig i vårt land och djuren betade i ek- och bokskogar. I Sverige fanns det förr två typer av lantrassvin; skogssvin och hussvin. Skogsssvinet hade spetsigt huvud och uppåtböjd rygg, medan hussvinet hade rakare rygg och mer borst på manken. Skogsvinet påstås vara en kvarleva av en gammal svinras medan hussvinet tros vara en korsning med en importerad ras. På 1950-talet upptäcktes en rest av den gamla rasen hussvin på Linderödsåsen i Skåne och ett arbete påbörjades för att bevara rasen. Grunden till dagens genbank kommer från Linderröd, Hallandsåsen och Sörmland. Lantrasen kallas nu Linderödssvin och räknas som ett utrotningshotat djur.

Grisar är allätare och allt som är ätbart letar de upp både det finns över och under marken. Deras tryne (nos) är extrem stark och kan liknas vid en verktygsspade då den används för att gräva runt i jorden. Linderödssvinets naturliga beteende är att böka i jorden efter nötter, rötter, insekter och maskar, därför är de till bra hjälp inom skogsvården som markberedare. I lantbruksproduktionen har de främst stort betydelse för köttproduktion.


  
Linderödssvin på Vårviks Gård


Färgen på grisen är svart, grå, röd eller brokig, precis som färgen på den ursprungliga rasen var. Kultingarna är ofta randiga, vilket beror på inkorsning av vildsvin. Ett vuxet djur kan väga ca 300 kg.

Honan kallas sugga eller so, hanen kallas galt, en kastrerad hane heter orne och, deras ungar heter kultungar. En sugga som födda sin första unge kallas gylta. Grisarna kan bli mycket tama och utpräglade sällskapsdjur.

Många besökare på Vårviks Gård överrakas av hur stora våra Linderördssvin är när man ser dem på nära håll i verkligheten. Grisarna vilar oftast i sina gyttjepölar eller i en utebädd av halm. Kyliga dagar vilar de gärna i sitt hus och bäddar sin "grissäng" med både halm och grenar för att täcka sig. En vanlig fördom att grisar är orena är felaktig. Grisar som gå på lösdrift (frigående djur i en hage) har sitt "dass" ute, där de gör sina behov.  Att grisar så gärna badar i gyttepölar beror på, att de under varma dagar behöver kyla ner sig. De kan nämligen inte svettas genom huden utan bara via tungan och en speciell körtel mellan klövarna.  Gyttjan skyddar också grisarnas känsliga hud mot solens starka strålar och  mot plågsamma bromsar. Våra Linderödssvin på Vårviks Gård är riktiga personligheter, de är mycket trevliga, lugna och tama så länge man respekterar deras beteende och inte utsätter dem för stress.

Vårviks Gård

På Vårviks Gård finns två Linderödssvin. De heter Mette-Marit och Anna-Carin. Grisarna har ett genbanksintyg och ingår därför i arbetet med att bevara utrotningshotade lantraser. Grisarna går ute året om i enlighet med sitt ursprungliga beteende och de har ett eget hus, en ligghall, i sin hage där de kan sova på nätterna.



Nedan visas informationsskylten som finns på Vårviks Gård med en förkortat text.

Skyltdesign: Inforum - Trollhättans Stad


Tillbaka till innehåll