Rödkullako
Rödkulla på Vårviks Gård
Tamboskap som kallas nötkreatur (lat. Bos taurus) är domesticerade klövdjur och kommer urprungligen från en sedan en länge sen utrotat europeiska uroxe. Rödkullan är en typisk gammal nordsvenk lantras som mest har används för mjölk- och köttkonsumtion eller som dragdjur. Förr var Rödkullan vanlig i Dalarna och landskapen däromkring. Den första Rödkullan man känner till här i vårt landskap Västergötland finns beskrivet år 1842. Rödkullan erkändes som en ren ras 1912 och då startades en avelsförening för att bevara släktet. Mot slutet av 1930-talet fanns det ca 30 000 djur i mellersta Sverige. På 1970-talet hade antalet renrasiga rödkullor nästan helt dött då utländska avelsraser proriterades. Till sist fanns det endast 18 kor och en tjur kvar och man tvingades att ta in rödkullor från västra Norge. Idag anses rasen som akut hotad!
Vår Rödkullanko Julia på Vårviks Gård
Rödkullan är röd i olika nyanser från gul till mörkbrun. En vuxen ko kan väga mellan 350-600 kg. Den kan ha vita markeringar eller kan vara brokig. Rödkullan har ett livligt temperament och god härdighet med starka ben och klövar. Den har lätt för att få kalvar och att föda.
Födan består främst av gräs och rödkullan är idag viktig för att bevara det kulturella landskapet. Som idisslare saknar de tänder i överkäken och river därför av gräset med hjälp av tungan. Idisslare kan med sin tunga inte sortera bort skräp (t.ex. metallburka, glas eller plast) från ängen som hästar kan göra, utan detta sugs när i magen, där det kvarstannar och kan orsaka livshotande besvär.
Honan kallas ko, hanen tjur, en hona som uppnåt en ålder av ett år men som inte har kalvat kallas kviga. En unge kallas kalv och en kastrerad tjur heter oxe.
Redan från början var Rödkullakon med i Vårviks verksamhet och vi hade flera individer på gården av denna utrotningshotade lantras. Även om det beskrivs att de har ett livligt temperament, så är vår Rödkullako lugn och tam i lösdriften, men man måste alltid vara försiktig och respektfull för det är ett stort djur. Att de inte har horn beror inte på att det är bortbrända, som man oftast gör på tamboskap, utan Rödkullan har inga horn, den är kullig (hornlös), som menas att rasen genetisk saknar horn. Ur säkerhetsaspekt passar detta vår verksamhet bra, då risken för olycka på grund av vassa horn minskar.
Vårviks Gård
På Vårviks Gård finns det vår rödkulleko Julia, hon föddes 2013. Hon har ett genbanksintyg vilket betyder att hon ingår i arbetet med att bevara utrotningshotade lantraser. Korna på Vårviks Gård går ute året om i enlighet med sitt ursprungliga beteende och de har ett eget hus (en ligghall) i sin hage där de kan sova på nätterna.
Nedan visas informationsskylten som finns på Vårviks Gård med en förkortat text.
Skyltdesign: Inforum - Trollhättans Stad