Värmlandsfår/Skogsfår
Värmlandsfår på Vårviks Gård
Får (lat. Ovis aries domesticus) hör till ett av vara äldsta tamdjur. De tidigaste fynden är 11 000 år gamla och härstamma från persiskt territorium. I Sverige har man haft fårhållning sedan bronsåldern (ca 5000 år) och sedan dess har fåren varit ett av våra viktigaste husdjur, med en god produktion av både kött och ull. Idag finns det många olika fåraser i Sverige, av vilka de gamla svenska lantraserna (allmogefår) endast utgör en liten andel. De gamla svenska lantrasfåren tillhör en särskild grupp som kallas det Nordeuropeiska kortsvansfåret, som innefattar en mängd olika inkorsningar och blandningar sedan 1800-talet då benämningen infördes. Får i Skandinavien, Finland, Nordryssland och de norra delarna av Storbritannien har vissa gemensamma drag. Denna ras kännetecknas av en liten tillväxt, små öron och en kort svans med hår istället för ull.
Skogsfåret tillhör den svenska lantrasen. Under 1800-talet riskerade Skogsfåret att trängas undan av importerade fårraser. I först början av 1900-talet togs de inhemska rasen tillvara igen. Då fanns det endast kvar relativt opåverkade besättningar på Gotland, i Bohuslän och Värmland samt på enstaka platser uppåt landet. Dagens Värmlandsfår härstammar från en besättning av skogsfåret i Värmland. Tack vare gemensamma krafter räknas inte Värmlandsfåret som utrotningshotad.
Värmlandsfår/Skogsfår på Vårviks Gård
Får är idisslare och äter främst gräs, klöver och andra växter som finns i fårhagen eller i öppna kulturbevarande landskap. Lantrasfåren i Sverige har under många år blivit anpassade till sin respektive lokala miljö och skiljer sig därför mycket i både utseende och egenskaper. Gemensamt för alla fårtyper är att de varierar i färg. De kan vara svartgrå, men även bruna, vita eller spräckliga. Lantrasfåret är ganska litet till växten, en vuxen tacka väger ca 35-60 kg och ullen är ganska kort och grov. Det finns en stor variation i horn hos denna ras: Baggarna har oftast horn, men de flesta har ett krökt och inte för stort horn, som är nedåt/framåtböjt medan tackorna är utan horn (kulliga) eller har mycket små horn.
Hanen kallas bagge eller vädur, honan kallas tacka, en kastrerad bagge heter hammel och ungarna kallas lamm. Fullvuxna tackor brukar föda 2 lamm åt gången.
Vårviks Gård
På Vårviks Gård finns fyra generationer Värmlandsfår. Fåren på gården härstammar från tre tackor och ursprungstackan är hämtad från Nordens Ark. Fåren har ett genbanksintyg, vilket betyder att de ingår i arbetet med att bevara utrotningshotade lantraser. Fåren går ute året om i enlighet med sitt ursprungliga beteende och de har ett eget hus, en ligghall, i sin hage där de kan sova på nätterna.
Nedan visas informationsskylten som finns på Vårviks Gård med en förkortat text.
Skyltdesign: Inforum - Trollhättans Stad